ThinkstockPhotos-470475535_web

Foto Thinkstock

Svenska myndigheter bör agera för ett ökat automatiserat informationsutbyte

IT-säkerhet Trots att hotbilden blivit allt mer komplex på senare år sker samverkan och informationsutbyte mellan myndigheter fortfarande till stor del mellan människor snarare än mellan system. Andelen automatiserat informationsutbyte mellan myndigheterna är låg, vilket får konsekvenser för myndigheternas effektivitet, strategiarbete och handlingsförmåga i samband med incidenter och samhällskriser. Ett ökat automatiserat informationsutbyte på myndighetsnivå är ett måste för att den svenska samhällssäkerheten ska stå rustad för framtidens hot.

annikawihlborg

Annika Wihlborg

I dag drivs teknikutvecklingen i större utsträckning civilt än militärt. Ett exempel är Big Data, då man bearbetar stora datamängder och analyserar samband mellan händelser. En säker informationsinfrastruktur och ledningssystem möjliggör delning av information och samordning av myndigheters verksamheter.

Harri Larsson
Harri Larsson

– Automatiserad informationssamordning över myndighetsgränserna behöver inte nödvändigtvis kräva en omfattande utredning eller ett flerårigt projekt. Det är bättre att komma igång i liten skala och successivt låta satsningen växa fram. Svenska myndigheter behöver inte heller nödvändigtvis uppfinna hjulet på nytt. Flera europeiska länder har redan tagit steget och samordnat informationsöverföring över myndighetsgränserna. Storbritannien är förmodligen det främsta exemplet just nu, säger Harri Larsson, strategichef för försvar och nationell säkerhet i Norden på Hewlett-Packard.

 

Tidsfaktorn avgörande för krishanteringsresultatet

– För att förebygga och hantera kriser är det nödvändigt att knyta samman flera informationskällor som ger en samlad lägesbild över situationen. Genom att därefter addera ett analyslager kan myndigheter snabbare upptäcka trender och växande hot och kan därmed minska den tid som krävs för att åtgärda hotet.

Just tidsfaktorn är helt avgörande för resultatet av just krishantering. Här är maskiner mycket mer effektiva och snabbare än människor, enligt Harri Larsson. Han beskriver beslutsprocesser som en iterativ och ständigt pågående process. När merparten av den information som förmedlas mellan myndigheter är muntlig ökar risken för att informationsinnehållet förvanskas på vägen mellan mottagarna.

En person som exempelvis blir vittne till ett bombdåd kanske tolkar dådet som en terroristgärning och förmedlar därför till nästa part att ett terroristdåd inträffat. Nästa person som tar emot informationen gör i sin tur en individuell tolkning av det som sagts, vilket ökar risken för att faktauppgifterna förvanskas och att berörda myndigheter helt enkelt nås av felaktiga faktauppgifter i samband med en händelse eller en krissituation som kräver snabbt och korrekt agerande. Det kan i sin tur leda till att exempelvis polis, ambulans och andra samhällsaktörer grundar sina beslut på felaktiga grunder, vilket i sig är mycket allvarligt.

 

För att förebygga och hantera kriser är det nödvändigt att knyta samman flera informationskällor som ger en samlad lägesbild över situationen.

 

Muntligt informationsutbyte ökar riskerna för subjektiva tolkningar

– När informationsutbytet skett muntligt skapas ofta en osäkerhet kring vad som verkligen har inträffat. Muntligt informationsutbyte har sämre spårbarhet och dess fulla betydelse svår att verifiera. Detta gäller inte digital information. När informationen inte kan verifieras på något sätt ökar risken att subjektiva tolkningar förvandlas till ”sanningar”. Skogsbranden i Västmanland förra sommaren är ett exempel på konsekvenserna av att informationsöverföringen mellan berörda myndigheter och andra aktörer varken är automatiserad eller fullt ut möjlig att verifiera. Branden eskalerade och myndigheterna fick kalla in internationell hjälp i släckningsarbetet, säger Harri Larsson.

Muntlig informationsöverföring ökar risken att exempelvis Räddningstjänsten förses med felaktiga koordinater och därmed åker till fel plats och förlorar värdefull tid i samband med en brand eller olycka. Muntlig informationsöverföring är överlag tidsödande, långsam och dessutom en riskfaktor eftersom informationen riskerar att förvrängas. Myndighetsoberoendet, säkerhetsaspekter och myndigheters säkerhetsmässiga misstroende gentemot andra myndigheter är några av de bromsklossar som bidrar till att den automatiserade informationsöverföringen över myndighetsgränserna ännu inte tagit ordentligt fart. Därför är det av yttersta vikt att just de säkerhetsmässiga perspektivet tas i beaktande.

Men inte heller här behöver någon uppfinna hjulet på nytt. Det finns redan operativa lösningar som säkert kan hantera informationsutbyte över myndighetsgränser i alla säkerhetsklasser, där myndigheterna själva bestämmer vilken information de vill dela både kopplat till roll, person, tid, plats och klient. Men för att lyckas krävs en sammanhållande arkitektur med en tydlig målbild och strategi.

 

Automatiserad informationssamordning över myndighetsgränserna behöver inte nödvändigtvis kräva en omfattande utredning eller ett flerårigt projekt. Det är bättre att komma igång i liten skala och successivt låta satsningen växa fram.

 

Politiskt beslut en förutsättning

– Det är avgörande för vår samhällssäkerhet att de svenska myndigheterna snarast inleder arbetet med att skapa en gemensam säker informationsinfrastruktur. Trots att flera utredningar och skrivelser pekar på brister upplever jag inte att detta är en prioriterad fråga bland de myndighetsrepresentanter jag mött. Det här är en förutsättning för att vi ska kunna möta framtidens hotbilder, säger Harri Larsson.

Han betraktar ett politiskt beslut kring myndigheternas informationssamordning som en nödvändighet för att en ökad samordning och harmonisering ska bli verklighet. I dagsläget upphandlar många myndigheter i första hand sin IT utifrån ett tekniskt perspektiv snarare än ett förmågeperspektiv. Det innebär i sin tur att myndigheternas IT-system sällan är kompatibla och att respektive myndighet arbetar i IT-mässiga silos. Det är därför av största vikt att regeringen prioriterar den här frågan.